It's all a mess.

Det är rätt jobbigt att leva i skuggan hela tiden. Då syftar jag ine på att inte bli sedd, utan att ingen ser igenom.

Född med otur eller har jag orsakat det själv?


Idag är inte en bra dag. Haft otur sen jag vaknade. Det här är exempel på vad som händ idag.

Vaknade av världens mensvärk.
Missade första bussen.
Min ipod dog på bussen påväg till skolan.
Blev sen till lektionen för min skolsköterska inte kunde sluta prata.
Stress åt så jag skulle hinna kuta till min bror på lunchen så kan fick fixa min ipod.
Fick svinont i benen av att jag gick så fort.
Tappade något i korridoren men hade för bråttom för att hinna ta upp det.
Kom till lektionen och hade lektion i 5 min sen slutade jag så blev hål i över en timma.
Kom till nästa lektion och där gjorde vi inte ett skit.
Gick till bussen och så åkte den när vi va max 2 meter bredvid den.
Fick gå till stan.
Råkade köpa korta cigg ist för långa för att killen bakom mig hade så bråttom att han knuffade på mig.
Kunde inte bestämma vilken tröjja jag skulle köpa på wese så tänkte beställa från junkyard ist, det krånglade så mycket att när jag äntligen fick till det va varan slut..

Ah måste inte skriva mer, tror det där bevisar att jag haft en fett dålig dag.

Från den possitiva sidan:
Fick träffa min bror.
Fick mycket motion.
Sparade någon krona på att inte handla.

Tänkte på igår hur bra jag hade det för två år sen. Jag hade min älskade häst och min underbara Snuttan. Jag tränade och va mer öppen med allt. Jag umgicks mer med min pappa och den familjen. Franför allt umgicks jag med mina underbara vänner mer än vad jag gör idag. Men man får ju uppskatta det man har idag för imorgon kan det vara borta. 
Idag har jag nu min älskade Casper iaf, och vi pratar ju om allt. 

Det va allt jag har att säga idag. 
Peace!

-this is life-

Jag dör lite varje gång jag säger att allt är bra.
Men det blir inte alltid bättre av att öppna sig.
Ibland måste man klara vissa saker på egen hand.

sick 'n tired

Hemma från skolan/jobbet idag. Mådde sjukt illa så kände att det var ovärt att åka ända till grytan för att sen få åka hem lika fort igen..
Har bara kollat på disney filmer idag, grät till björnbröder.(?) Sen har jag bara lyssnat på musik och kämpat i mig lite pytt i panna. 
The song of the day blidde Save me



Min data laggar som fan så hoppas inte låten hackar eller stoppas lika mycket för er som för mig, annars får ni lyssna på spotify, riktigt bra låt!

Peace mates!

Hearts a mess

Varit lite halv krasslig idag men jobbade gjorde jag ändå, gipsade skiten ur ett badrum. 
Sen åkte bil och lyssnade om och om och om på Gotye. I'm in love!

Minns du när det var du och jag mot världen? Vi tog oss igenom allt. 
Men nu har även du förändrats, men älskade vän..



Kollade igenom lite gamla bilder på datorn och hittade mina älskade som nu är borta.
Men inte för långt, tror någon är här och spökar på nätterna. (:



Farmor 



Första KMet. Det var så sjukt roligt!

Det finns så många bilder här så herre gud! Men dom ska inte upp, det var förr, nu jobbar vi på nuet. 
Tänkte iaf bara kika in och säga hej, jag lever. 

Pick apart
The pieces of your heart
And let me peer inside
Let me in
Where only your thoughts have been
Let me occupy your mind
As you do mine

Your heart’s a mess
You won’t admit to it
It makes no sense
But I’m desperate to connect
And you, you can’t live like this

Det blir en as störig färg bakom texten som inte går att ta bort så det får vi lära oss att leva med.
Oh well, nu ska jag nörda OC, fick sista säsongen idag. Woop!

So Peace out!

You didn't have to cut me off.

Drömde sjukt konstiga drömmar inatt, det suddar vi över med den här låten. Enjoy!




[Gotye:]
Now and then I think of when we were together
Like when you said you felt so happy you could die
Told myself that you were right for me
But felt so lonely in your company
But that was love and it's an ache I still remember
You can get addicted to a certain kind of sadness
Like resignation to the end, always the end
So when we found that we could not make sense
Well you said that we would still be friends
But I'll admit that I was glad that it was over
But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened and that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger and that feels so rough
No you didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records and then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know
Now you're just somebody that I used to know
Now you're just somebody that I used to know
[Kimbra:]
Now and then I think of all the times you screwed me over
But had me believing it was always something that I'd done
And I don't wanna live that way
Reading into every word you say
You said that you could let it go
And I wouldn't catch you hung up on somebody that you used to know
[Gotye:]
But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened and that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger and that feels so rough
And you didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records and then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know
Somebody
(I used to know)
Somebody
(Now you´re just somebody that I used to know) [x2]


Tänkte eftersom det äe lite svårt att höra han i början så länkar jag en cover också som är sjukt bra. Säg gärna vad ni tycker om låtarna. 



Peace!

Kvällar..

Hatar kvällar, då börjar man alltid fundera. Idag funderar jag mest på Freaken. Han var min säkerhet, min flykt från verkligheten. Jag minns dagarna hos honom så himla väl, speciellt dagen när vi packade ihop allt. 
Jag packade inte bara ner våra saker utan packade även ihop min flykt, min säkerhet, min bästa vän. Långt långt in packade jag in allt, så långt att jag alldrig kommer komma åt det igen.

Jag saknar honom så sjukt mycket, varje dag. Funderar på vad som egentligen hände. Vem fel var det? Var det något som var fel? 
Allt i mitt liv rasade, började med skolan --> vänner --> min familj --> pengar --> Freaken. Det blev till den jag är idag. Lyckat!
Jag vet inte vem jag är längre, jag försöker att alltid vara glad och possitiv och övervinna mina rödslor. Sen när jag kommer hem så blir jag en annan person, och på kvällar och nätter blir jag mitt gamla jag. Den personligheten är jobbig på ett psykiskt sätt. 
Antar att det är så det ska vara.

Jag har fått klara mig igenom alla mina problem ensam tillsammans med andras problem. Inte en ända gång fick jag hjälp. Därför kommer jag aldrig mer lita på någon, det är en del av mig som är kvar dygnet runt.
Sitter och läser lite ur mina bäcker jag skriver i. Det sista jag skrivit är "Tack för att du lät mig överleva, nu gör vi det igen." Kanske dax att börja skriva igen..

Jag har blivit rädd igen, vet inte varför. Har vaknat 2 mornar i rad kl exakt 06.15 och kännt att det står någon i dörröppningen och stirrar. Men det är ju ingen där.. Jag vågar knappt duscha. Ska duscha nu men kanske går upp tidigt imorgon ist. Det är inte okej.  Fattar inte vad som händer med mig, det här är inte jag.

Nothing else to say right now. 


RSS 2.0