Kvällar..
Hatar kvällar, då börjar man alltid fundera. Idag funderar jag mest på Freaken. Han var min säkerhet, min flykt från verkligheten. Jag minns dagarna hos honom så himla väl, speciellt dagen när vi packade ihop allt.
Jag packade inte bara ner våra saker utan packade även ihop min flykt, min säkerhet, min bästa vän. Långt långt in packade jag in allt, så långt att jag alldrig kommer komma åt det igen.
Jag saknar honom så sjukt mycket, varje dag. Funderar på vad som egentligen hände. Vem fel var det? Var det något som var fel?
Allt i mitt liv rasade, började med skolan --> vänner --> min familj --> pengar --> Freaken. Det blev till den jag är idag. Lyckat!
Jag vet inte vem jag är längre, jag försöker att alltid vara glad och possitiv och övervinna mina rödslor. Sen när jag kommer hem så blir jag en annan person, och på kvällar och nätter blir jag mitt gamla jag. Den personligheten är jobbig på ett psykiskt sätt.
Antar att det är så det ska vara.
Jag har fått klara mig igenom alla mina problem ensam tillsammans med andras problem. Inte en ända gång fick jag hjälp. Därför kommer jag aldrig mer lita på någon, det är en del av mig som är kvar dygnet runt.
Sitter och läser lite ur mina bäcker jag skriver i. Det sista jag skrivit är "Tack för att du lät mig överleva, nu gör vi det igen." Kanske dax att börja skriva igen..
Jag har blivit rädd igen, vet inte varför. Har vaknat 2 mornar i rad kl exakt 06.15 och kännt att det står någon i dörröppningen och stirrar. Men det är ju ingen där.. Jag vågar knappt duscha. Ska duscha nu men kanske går upp tidigt imorgon ist. Det är inte okej. Fattar inte vad som händer med mig, det här är inte jag.
Nothing else to say right now.
Jag packade inte bara ner våra saker utan packade även ihop min flykt, min säkerhet, min bästa vän. Långt långt in packade jag in allt, så långt att jag alldrig kommer komma åt det igen.
Jag saknar honom så sjukt mycket, varje dag. Funderar på vad som egentligen hände. Vem fel var det? Var det något som var fel?
Allt i mitt liv rasade, började med skolan --> vänner --> min familj --> pengar --> Freaken. Det blev till den jag är idag. Lyckat!
Jag vet inte vem jag är längre, jag försöker att alltid vara glad och possitiv och övervinna mina rödslor. Sen när jag kommer hem så blir jag en annan person, och på kvällar och nätter blir jag mitt gamla jag. Den personligheten är jobbig på ett psykiskt sätt.
Antar att det är så det ska vara.
Jag har fått klara mig igenom alla mina problem ensam tillsammans med andras problem. Inte en ända gång fick jag hjälp. Därför kommer jag aldrig mer lita på någon, det är en del av mig som är kvar dygnet runt.
Sitter och läser lite ur mina bäcker jag skriver i. Det sista jag skrivit är "Tack för att du lät mig överleva, nu gör vi det igen." Kanske dax att börja skriva igen..
Jag har blivit rädd igen, vet inte varför. Har vaknat 2 mornar i rad kl exakt 06.15 och kännt att det står någon i dörröppningen och stirrar. Men det är ju ingen där.. Jag vågar knappt duscha. Ska duscha nu men kanske går upp tidigt imorgon ist. Det är inte okej. Fattar inte vad som händer med mig, det här är inte jag.
Nothing else to say right now.
Kommentarer
Trackback
