freaken

Hej, inte bloggat på ett tag nu. Det beror på att jag är nollställd.
Jag vet varken in eller ut just nu. Till och med mina drömmar blir till mer verklighet än min vardag är.
Drömde inatt att jag var på skolan och såg min pojkvän där (han finns inte i verkligheten) och han smet ut för att dricka öl med sin farsa, och jag blev jätte arg för det för att han var ungefär i min ålder eller lite äldre och var redan alkoholist. Så jag gick ut och skrek på honom och sen gick jag till mina flickor som satt där ute en liten bit bort vid nå plastmöbler och pratade med dom för jag visste inte hur jag skulle göra med honom. Efter en liten stund kom han dit och satte sig i mitt knä och jag började hålla om honom och la mitt huvud på honoms axel. Sen frågade jag hur vi skulle göra och han svarade att han inte visste, sen frågade jag om han skulle sluta dricka eller iaf minska och han svarade nej. Jag tror jag höll fast vid honom ändå. Sen vaknade jag..

Så idag började jag tänka utanför lådan om den där drömmen om hur jag skulle gjort i verkligheten. Och jag kom fram till att jag skulle behålla honom för enligt mig är det inte något som stoppar mig, jag är för rädd för att vara ensam. Så länge killen inte slår mig stannar jag, till och med om han skulle slagit mig hade jag nog stannat. Och när jag kom fram till det blev jag lite besviken på mig själv att jag inte tycker att jag förtjänar någon bättre.
Jag vill inte ha någon som tar bra hand om mig, det är därför jag alltid blir besviken.
Svårt att förklara men som sagt, jag kan inte tänka klart nu.

Jag saknar så många just nu och mer än hälften av dom har lämnat mig för gott. Det svider lite.
Därför åkte jag till pappa ihopp om att det skulle bli bättre, men det blev det inte för här kan jag inte visa hur jag mår. Inte i stan heller men där kan jag gömma mig. Inte här.

Jag skulle verkligen behöva x nu, ännu en person jag antagligen har förlorat för gott.
Nu då? Jag vet inte hur jag kommer upp, skulle behöva en hjälpande hand.