freaken

Jag ska skriva ett brev till mig själv om hur jag ser på mig själv genom mina ögon.

Ditt hår är aldrig perfekt och kmr aldrig kunna bli. Du har inga bröst och din mage är stor som ett berg, ät inte för då förändras inget! Dina ben är feta och går ihop till fan halva låren och uppåt, och smalbenen måste tränas lilla du.
Fötterna är små, men mindre är händerna. Ingen gillar det, ingen tkr det är fint. Ditt ansikte är långt ifrån bra!
Finnar, ärr, torra läppar och tjocka tjocka kinder och hals.. Ryggen ska vara smal och tunn, men din har fan till och med fett där. Konstigt att ingen älskar dig? Du ser förjävlig ut! Ändra dig! Ingen vill ha ett fetto.
Rumpan är föööööör stor den måste bli mindre, det vet du. Om 5-6 kilo kanske folk kan se på dig utan miner elr tankar om att du är fet och säkert bara äter så fort du har chansen.
Och det att du måste göra dig illa för att må bättre håller inte i längden, de håller inte alls. Tänderna är långt ifrån bra, dom är gula och fula! Dina ögon har tappat gnistan och du måste täcka ansiktet med smink för att känna dig mänsklig. Öronen gömmer du bakom ditt fula hår för att du skämms. Finns det något du är nöjd med? Nej, för du har rätt. Det är alla andra som försäker dig att må bra, men lyssna inte, lyssna på rösten i sitt huvud som talar om sanningen för dig.
Ingen är perfekt men de flesta är iaf inte som dig, operfekt på alla sätt.

Göm dig i ett skåp så alla andra slipper se dig, för det är exakt vad du är. Ett stort skåp som kan skickas runt med en lyftkran.
Du hade tur att en vågade ta i dig. Jag skulle inte änns kollat på dig. Du äcklar mig!